Jag vill döda någon
Har ringt på där uppe men självklart är det ingen som öppnar. Jag begriper om dom måste göra sitt jobb men man kanske kan kompromissa om situationen ligger lite fel i planeringen?
DOM måste göra sitt jobb, men samtidigt måste mina grabbar få vila och kunna sova i lugn och ro utan att DOM ska slå sönder hela kåken! Precis så låter det - för nu har dom börjat banka också!
Ska stå i hallen, som en annan gammal kärring som inte har annat för sig, och haffa första nisse som går nerför trappen från den lägenheten.
Lugn och fin, lugn och fin....
Snölyktor - Mental slitage
Jo nu har barnen lyckats. På mindre än 3 timmar fick dom mig att vilja springa ut genom dörren och gå en lååååång promenad, och jag har inte en aning vart. Men nånstans ville jag bara gå!
Hursomhelst. Ena stunden är de sams. I två minuter...
sen kommer nån på att det är mycket roligare att reta/puttas/bråka/skrika på den andra. När vi säger något är dom snälla som lamm (i fyra minuter) eller så skyller man på varandra. Har inte gjort annat på hela eftermiddagen och kvällen, än härjat och försökt styra upp stället här hemma.
Men man ska väl inte klaga, eller? Det finns dom som har 7 ungar till! KOLLEKTIVT SJÄLVMORD!
MEN! Nu vill jag gnälla, så då gör jag det ändå. Det är därför bloggar finns!
Alla ni andra föräldrar som fortfarande lever och känner sig relativt normala - HIGH FIVE! WE MADE IT!
Okej, tillbaka till dagens sysselsättning. INNAN tredje världskriget, så var vi ute och byggde snölyktor. Det skulle bara ha blivit en enda stor men det gick bara sönder hela tiden så det fick bli tre små. När det började mörkna så tände vi varsitt ljus och la i lyktorna.
Jag letade efter ett "gym" som ska finnas häromkring enligt ryktena, men utan resultat. Hittar bara vanliga trappuppgångar med vanligt folk, tror jag, som bor i lägenheterna bakom varje dörr.
Hittade en mystisk dörr dock, men min nyckel passade inte in där iallafall. Så det blev att leka i snön istället...
Nu är jag lagom trött, lagom mätt (ägg- och baconmacka) och lagom peppad på att slänga av ungarna på dagis och skola imorgon!
Hejhej!
Sconeskväll
Att uppskatta sitt arbete
Självklart bortser jag från lite gnäll och dåliga dagar - men de som är rent utav hatiska VARJE DAG gentemot det dom faktiskt gör, det är helt galet om du frågar mig.
Som toppen på isberget, läste jag i Corren om hur flera personer blivit sparkade från Volvo pga illojalitet. De hade nämnt något "mindre bra" om deras arbetsplats, på Facebook, och fått sparken omedelbart!
Här reagerar jag starkt. Dessa som fick gå från Volvo, hade inte ens sagt HÄLFTEN så grymma saker om sitt jobb som andra jag vet! Det de hade uttalat sig om var i all enkelhet. Lite irritation och råkade ha en dålig dag. Egentligen kanske det inte alls var riktat till sitt arbete.
Iallafall, uppskatta för fan det jobbet som du har! Vilket jobb du än har så gör DU nytta och utan dig skulle inte detta område (som du jobbar inom) fungera! Var stolt över DIN insats och räkna med motgångar ibland och dåliga dagar. MEN! Detta behöver inte gå ut över HELA din sysselsättning i arbetet eller andra människor runtomkring.
En annan sak jag vill nämna är också: DET ÄR OKEJ ATT FAKTISKT KOMMA TILL SIN ARBETSPLATS OCH VARA GLAD! Man får ha ett leende på läpparna och tycka att "det här ser jag fram emot och det är roligt".
Alla ni andra pessimister som bara gnäller över att det antingen är för lite jobb eller för mycket jobb eller bla bla bla... vad det nu än är som aldrig passar. Men när fan är det bra då? När är ni lyckliga egentligen på jobbet? När är arbetsmängden perfekt och alla andra människor? Ska dom dansa runt dig och tjäna sig som en kung samtidigt som du ska ha löneförhöjning och betala mindre skatt?
Nej, tack du! Vakna upp! Samhället har aldrig fungerat så och kommer aldrig att göra heller. Ju tidigare du inser detta, desto snabbare kommer du till insikt om att DU är den enda som kan göra skillnad för din egen skull och syn på saken. Du har ett jobb, bra. Du har en plats som är viktig att du kommer till och utför dina uppgifter, ännu bättre. Du är din egen chef i dina tankar! Där kan minsann ingen komma och bestämma, och om du bestämmer dig för uppskattning och förändrat tankesätt, så har du redan vunnit långt!
Ja, nu är jag tydligt upprörd. Det bottnar i att jag själv är arbetssökande 24 timmar och skulle göra nästan vadsomhelst för ett deltidsjobb! Heltid är mitt guldkort. Har man gått igenom så mycket otur och skit som jag fått gå igenom det senaste året, så MÅSTE man ändra sin inställning för att klara av att gå vidare. Lös det gamla, se framåt. Och så får man höra eller se andras inställning till sina jobb...
Fy fan vad jag skäms ibland alltså! Skärp er!
Optimismens moder
Årsresumé
Vinterljus
Portugal 2010
Lite mer tid.
Jag har börjat ta mig lite mer tid till saker och ting som jag gör. Om jag städar, så städar jag lite extra. Om jag lagar mat så lägger jag mer tid och engagemang för ingredienser och upplägg. Om jag ska göra något vid datorn så tar jag mig också tid till att göra INGENTING - som att skriva av mig på bloggen eller läsa nyheterna och annat man aldrig tror att man hinner göra annars.
En sak jag blev sugen på att göra nu är att lägga upp bilder från Portugal, där jag och Fegge var på bröllopsresa i juli 2010. Inga bilder blev upplagda och jag vill plocka fram de bästa bilderna och slänga upp här.
Och eftersom jag numera tar mig lite extra tid, så laddar jag upp dom i scrapbloggen, och redigerar in dem lite snyggt och roligt. Kommer strax.
Liam ringde mig nyss, igen, och det var jättekul att få prata med honom innan han skulle iväg till sin farmor. Han är så himla mysig! Alexander saknar honom och frågar efter honom hela tiden de första dagarna sedan Liam åkt till sin pappa, men sen avtar det lite och så blir han sådär galet sprallig när Liam kommer hem igen =) Väldens bästa brorskärlek finns här!
Morsan har gått och blivit sjuk i Thailandet. Förkylning som orsakat nån bihåleinflammation, men nu har hon fått sig medicin och allt är på väg åt rätt håll igen. Tur det, för det är ju inte alls roligt att bli sådär hängig när man är på semester. Speciellt inte där klimatet är på 40 plusgrader.
Fegge börjar jobba hårt igen, som vanligt, imorgon måndag. Så jag blir ensam hemma, igen, fast med Alexander såklart. Ungarnas skola/dagis börjar på måndag den 10e. Alltså om en vecka, så tills dess är vi hemma och laddar batterierna.
Nu ska jag ta och äta något gott, någon lättare lunch kanske, medans bilderna från Portugal laddas upp i scrapblog-programmet! Så snart kommer bilderna upp,
ha det bäst!
Sommarminnen 2: Gränna
Sommarminnen
Roligt på kvällskvisten
Nu när kvällen blir till "väldigt sen kväll", eller rent utav natt, så kan man bli rastlös och pussla ihop olika stilar i scrapbloggen =)
Nio varianter. Konstaterade att inget utav dessa var särskilt tilldragande så jag har inga planer på att byta frisyr utefter förslagen!
Gott Nytt 2011
Igår var det helt fantastiskt. Vi hade det jätteroligt hos Tobias och Åsa med massa spel, ännu mera snittar och bra musik! Helt underbart roligt sällskap de där två =)
Min familj är ju fortfarande i Thailand förstås och jag ville inte ringa igår eftersom det redan var sent hos dom. Det är 6 timmars skillnad, så när klockan var 18:00 hos oss så firade Thailand nyår.
En sak jag försökte få tag på, på tal om Thailand, var "thailändska lyktor". Dom var tyvärr slutsålda när jag var på jakt igår. Visserligen var jag väldigt sent ute men det var värt ett försök.
Ingenting att hänga läpp för iallafall, för det fanns så mycket annat vackert att titta på när vi gick ut i rondellen och ställde oss och tittade. Fullt påklädda, med paraplyer och champagne i händerna.
En underbar morgon idag =)
Min bästa dag på hela året är just nyårsdagen. Finns ingen bättre känsla än den man får när man vaknar upp på nyårsdagens morgon. Som nu till exempel.
Jag gick upp och började greja här hemma med ett leende på läpparna. Jag satte mig ner och började skriva i bloggen igen - och det var ju inte igår precis.
Jag ser att jag skrivit i juli senast. Ingen förklaring direkt heller till den stora frånvaron och luckan i bloggen, men jag känner inte heller någon anledning till att behöva förklara mig. Det är som det är och jag kör på som vanligt!
Nu ska jag äta en sen frukost. Jag kanske till och med gör frukost på sängen till min man, dagen till ära :-D
