Det går bra nu
I måndags blev jag utnämnd till nästa chefsassistent så nu pluggar jag helt galet! Så galet att Josse (min chef) inte hunnit köpa mera bläck till sin skrivare så att hon kan skriva ut mina sista 183 sidor jag behöver, hahaha.
Jag har läst igenom 106 sidor sedan i måndags och nu har jag bara fått de första 33 sidorna av 183 sidor jag måste plugga igenom inför det stora teoriprovet på typ 200 frågor som jag måste klara.
Därefter skickas jag iväg till Maxskolan (ja, Maxskola DET FINNS) i 6 veckor och sen får jag komma tillbaka till jobbet, göra ett stort test igen och när jag klarat det är det bara att gratulera mig!
Ska bli så j****vla skönt!
IDAG skrev han på, köparen till vår lägenhet. Vi ska skriva under imorgon bitti och nu är det i princip bara att vänta på ett godkännande från styrelsen - sen är vi OUT OF HERE! Ja, iallafall två gårdar härifran hahah.
Nu kan jag äntligen lägga energi på detta igen kanske. Att skriva av mig lite då och då. Kanske varje dag? Det skulle vara en enorm glädje att hitta den där underbara känslan igen - logga in på bloggen och skriva en massa saker som kommer fram i mitt huvud. Det känns som om jag tappade den känslan och orken någonstans emellan februari och mars månad. Men nu kanske den kommer tillbaka?
Underbara vidriga liv.
Hemska vackra minnen.
Livet. Att leva.
Känslan. Att uppleva.
Jag bara måste skriva ner texten till en ytterligare helt fantastisk låt av den makalöse Lars Winnerbäck. Den får mig att minnas hur livet går upp-och-ner som en karusell. Först är det helt fantastiskt många stunder, så roligt att du kiknar av skratt och tillfredställelse och för att i nästa inte veta om du kanske ska kräkas utav allt? Precis så tänker jag när jag hör den här låten. Stackars.
Stackars mannen med medaljer
som bara putsar sina minnen han sitter tyst bland gammalt skrot Kan inte se för allt sot att ingen sitter mittemot... Stackars hon som flyter med som aldrig lärde sig ta sats Hon som ägna all sin tid åt nåt hon inte ville bli för det var bara där det fanns en plats Stackars den som inte bryr sig Stackars dom som aldrig tyr sig till andra än sig själva och stackars fåglarna i bur Och stackars dom som stänger in sig hundra dagar utan heder Ja stackars dom som lever så stackars dom som tittar på hur märkligt kan man må Ja stackars han som aldrig kämpar Han som säger stackars mobb Han som hamna först i kön och blev så nöjd med sin lön att han glömde sitt jobb Stackars den som inte bryr sig stackars hon som aldrig fryser och alltid får vad hon vill ha Ja stackars hon som har det bra Stackars hon som ville opp men inte började från början I Skara står en man som låter henne trampa på och skrapa ansiktet i gruset Ja stackars han som aldrig gråter fast han släpar på ett höghus Vad är det ingen ska få se som ingen inte redan sett och vart ska det där huset? Stackars hämmade lakej och stackars dig och stackars mig Det är en konstig värld vi lever i ja ingenting är vad man tror
Nostalgitrippen 2
Spice Girls - 2 Become 1
Alice Deejay - Will I Ever
Daze - Superhero
ToyBox - Tarzan And Jane
Solid Harmonie - I Want You To Want Me
Backstreet Boys - Get Down
Five - Slam Dunk Da Funk
Alien Ant Farm - Smooth Criminal
Ett Händelseforum
Nu har det varit sjukt länge sen jag skrev något här. Skönt! Det är allt jag kan skriva.
Snart dags att gifta sig med den bästa av dom bästa - 8 veckor kvar och jag är faktiskt mer nervös än någonsin, men inte över det faktum att jag blir gift, utan mer över att själva ceremonin och festen ska gå bra och att alla ska har roligt och trevligt. Det är egentligen min stora önskan =) Hela familjen ska ha skitskoj tillsammans och så förstås... det ska inte börja brinna någonstans, eller att någon ska svimma eller annat...
Jag har iallafall hunnit gå på möhippa (inte min, utan Emelies som var den 13:e mars) och det var riktigt kul! Ska se om jag kan lägga upp bilder från den kvällen senare. Måste bara orka, haha.
Så har vi hunnit lägga upp vår lägenhet på hemnet och har rådslagit med mäklaren om hur vi ska göra, då ingen velat lägga bud än! De som var intresserade, backade igen, pga att priset var för högt. Men det finns en kille som tydligen var väldigt intresserad och la ett bud... dock lite lägre än utgångspriset. Går ju att fundera på då vi inte kommer att gå back iallafall så man kanske ska ta det?
Vi vill ju så gärna flytta nu till den nya lägenheten! Vill, vill, vill, vill, vill...
Liam ringde mig två gånger igår och var bara hur himla gullig som helst =) Han hade påskpyntat och ätit påskmat redan så han var lycklig hehe. Alexander, ja vad ska jag säga? Han är helt vild och galen hahah. Han har fått en barstol över sig och NÄSTAN fått en byrå över sig samt Liams bord! Man får springa en hel del här hemma och säga: "Nej, Alexander, det där är AJAJ!" Puh!
För övrigt har vår tv-kontroll havererat av nån anledning. Gammal kanske? Tur att vi har boxer och använder en annan kontroll till kanalerna, men däremot får man springa fram till TV:n för att höja eller sänka volymen. Kul som bara den.
Nu ska jag strax äta frukost med Alexander. Det blir som vanligt (fjärde dagen i rad) att han får en smörgås med smör och ost på som jag har skurit bort kanterna på och tärnat. Så äter han HELA den mackan plus alltid en sån där liten yoghurt som jag tror heter Petit Filou med hallonsmak eller jordgubb. Hans frukostfavorit har det blivit! Mysigt. Hans favvomellis är också yoghurt, majskrokar och ett skalat och rivet päron (och såklart lite gottgott ibland) Han har fortfarande "bara" sex tänder i munnen, men han kan däremot gå själv om han får hålla i sin gå-vagn och det är inte illa. Han kör lite bil också =)
Ha det fint därute så får vi se om jag bildbloggar senare!
Puss
Visning!
Om en timme kommer mäklaren och fotografen för värdering och fotografering (uppenbart) och jag har plockat hela morgonen och gjort fint här hemma så jag har kramp i handlederna!
Nejdå, ingen kramp, men jag är nervös så in i H:t!!!
Måste springa till affären, byebye
Det blir lugnt nu
Som du kanske har förstått
jag är hos dig igen
Jag försvann ett tag på vägen
men jag saknade dina sinnen
Det har varit tungt och grått
jag är frusen än
När livet sköljde bort oss
och vi glömde våra minnen
När väggarna rasar
och jag undrar vad som händer
Jag bara fullkomligt och helt vansinnigt älskar min familj så mycket att jag inte orkar visa det längre. Så mycket som dom har ställt upp, Rickard, Anki, Fegge, Mamma och Tommie - på allt möjligt!
Blir idiot på allting: bröllopsplanering (2 månader kvar!!), flytten med allt vad det innebär och så Hanna...
min Hanna mår inte bra nu. Det HAR varit omtumlande veckor och det ÄR det fortfarande. Vad vi aldrig kunde tro har visst hänt och nu är det bara att acceptera läget och agera stenhårt och envist. Var stark säger jag bara!
Jag har så mycket i min skalle så jag går sönder. Jag har inte riktigt gått in i väggen men jag skulle nog vilja säga att jag kanske snubblat in i en svängdörr?
Jag behöver ju inte göra allt det här för ingen tvingar mig, men jag är så satans envis! Precis som en gammal kärring som vägrar släppa kontrollen över något för jag ska klara allt minsann. Jag tycker ändå jag har varit duktig på att ta emot hjälp sista tiden och det är väl tur det för tack vare dessa människor har jag fått otrolig feedback och avlastning och det känns lite härligt emellanåt när man tar sig tid och tänker igenom det.
Jag trodde jag hade sett det mesta och känt det mesta i livet, men aldrig kunde jag gissa att en jävla tumör plötsligt skulle dyka upp i min lillasysters ben och börja växa hejvilt, det är ju sinnessjukt. "Hon av alla människor" undrar vi allihopa. Vad har hon gjort då? Normalt när man bara är 20? Har jag riktigt fattat det här rätt?
Imorgon bitti ska jag upp 6:15 och dricka kaffe med mamma och Hanna 6:30, och sen ska jag skjutsa mamma till jobbet 7:30 och vid 8 åker vi till ortopedkliniken för att höra det "senaste" om Hannas operation (som sker imorgon eftermiddag!) och går igenom lugnande och narkos och blah blah blah som Ke§ha skulle ha sagt.
Älskling är pappaledig imorgon såklart, mamma och Tommie kommer till US så snart operationen är klar och hon vaknat upp och mina svärföräldrar är bara dom finaste som finns även om dom är i Linghem =) hehehh
Hade egentligen ingen som helst lust att logga in här men nån gång måste jag ju förklara min frånvaro på snart två veckor här ifrån bloggen och det var lika bra att börja skriva. Kortfattat var tanken men det brukar sluta med en bok á la Bibeln eller nåt. Alltså lika långt... inte bibliskt.
Nej nu ska jag sova (sover över hos syrran såklart) men vill bara krama hela min tjocka släkt samtidigt i en enda stor gruppkram och bara inte säga nånting. Jo, jag älskar er men det vet ni ju redan om - hörs då!
