http://milley.blogg.se

Som du kanske har förstått
jag är hos dig igen
Jag försvann ett tag på vägen
men jag saknade dina sinnen
Det har varit tungt och grått
jag är frusen än
När livet sköljde bort oss
och vi glömde våra minnen

När väggarna rasar
och jag undrar vad som händer

Jag bara fullkomligt och helt vansinnigt älskar min familj så mycket att jag inte orkar visa det längre. Så mycket som dom har ställt upp, Rickard, Anki, Fegge, Mamma och Tommie - på allt möjligt!

Blir idiot på allting: bröllopsplanering (2 månader kvar!!), flytten med allt vad det innebär och så Hanna...

min Hanna mår inte bra nu. Det HAR varit omtumlande veckor och det ÄR det fortfarande. Vad vi aldrig kunde tro har visst hänt och nu är det bara att acceptera läget och agera stenhårt och envist. Var stark säger jag bara!

Jag har så mycket i min skalle så jag går sönder. Jag har inte riktigt gått in i väggen men jag skulle nog vilja säga att jag kanske snubblat in i en svängdörr?
Jag behöver ju inte göra allt det här för ingen tvingar mig, men jag är så satans envis! Precis som en gammal kärring som vägrar släppa kontrollen över något för jag ska klara allt minsann. Jag tycker ändå jag har varit duktig på att ta emot hjälp sista tiden och det är väl tur det för tack vare dessa människor har jag fått otrolig feedback och avlastning och det känns lite härligt emellanåt när man tar sig tid och tänker igenom det.

Jag trodde jag hade sett det mesta och känt det mesta i livet, men aldrig kunde jag gissa att en jävla tumör plötsligt skulle dyka upp i min lillasysters ben och börja växa hejvilt, det är ju sinnessjukt. "Hon av alla människor" undrar vi allihopa. Vad har hon gjort då? Normalt när man bara är 20? Har jag riktigt fattat det här rätt?



Imorgon bitti ska jag upp 6:15 och dricka kaffe med mamma och Hanna 6:30, och sen ska jag skjutsa mamma till jobbet 7:30 och vid 8 åker vi till ortopedkliniken för att höra det "senaste" om Hannas operation (som sker imorgon eftermiddag!) och går igenom lugnande och narkos och blah blah blah som Ke§ha skulle ha sagt.

Älskling är pappaledig imorgon såklart, mamma och Tommie kommer till US så snart operationen är klar och hon vaknat upp och mina svärföräldrar är bara dom finaste som finns även om dom är i Linghem =) hehehh

Hade egentligen ingen som helst lust att logga in här men nån gång måste jag ju förklara min frånvaro på snart två veckor här ifrån bloggen och det var lika bra att börja skriva. Kortfattat var tanken men det brukar sluta med en bok á la Bibeln eller nåt. Alltså lika långt... inte bibliskt.

Nej nu ska jag sova (sover över hos syrran såklart) men vill bara krama hela min tjocka släkt samtidigt i en enda stor gruppkram och bara inte säga nånting. Jo, jag älskar er men det vet ni ju redan om - hörs då!