Det går bra nu
2010-03-31 @ 20:17:05 2010-03-31 @ 20:17:05
Jojjomensan serrö!
I måndags blev jag utnämnd till nästa chefsassistent så nu pluggar jag helt galet! Så galet att Josse (min chef) inte hunnit köpa mera bläck till sin skrivare så att hon kan skriva ut mina sista 183 sidor jag behöver, hahaha.
Jag har läst igenom 106 sidor sedan i måndags och nu har jag bara fått de första 33 sidorna av 183 sidor jag måste plugga igenom inför det stora teoriprovet på typ 200 frågor som jag måste klara.
Därefter skickas jag iväg till Maxskolan (ja, Maxskola DET FINNS) i 6 veckor och sen får jag komma tillbaka till jobbet, göra ett stort test igen och när jag klarat det är det bara att gratulera mig!
Ska bli så j****vla skönt!
IDAG skrev han på, köparen till vår lägenhet. Vi ska skriva under imorgon bitti och nu är det i princip bara att vänta på ett godkännande från styrelsen - sen är vi OUT OF HERE! Ja, iallafall två gårdar härifran hahah.
Nu kan jag äntligen lägga energi på detta igen kanske. Att skriva av mig lite då och då. Kanske varje dag? Det skulle vara en enorm glädje att hitta den där underbara känslan igen - logga in på bloggen och skriva en massa saker som kommer fram i mitt huvud. Det känns som om jag tappade den känslan och orken någonstans emellan februari och mars månad. Men nu kanske den kommer tillbaka?
Underbara vidriga liv.
Hemska vackra minnen.
Livet. Att leva.
Känslan. Att uppleva.
Jag bara måste skriva ner texten till en ytterligare helt fantastisk låt av den makalöse Lars Winnerbäck. Den får mig att minnas hur livet går upp-och-ner som en karusell. Först är det helt fantastiskt många stunder, så roligt att du kiknar av skratt och tillfredställelse och för att i nästa inte veta om du kanske ska kräkas utav allt? Precis så tänker jag när jag hör den här låten. Stackars.
I måndags blev jag utnämnd till nästa chefsassistent så nu pluggar jag helt galet! Så galet att Josse (min chef) inte hunnit köpa mera bläck till sin skrivare så att hon kan skriva ut mina sista 183 sidor jag behöver, hahaha.
Jag har läst igenom 106 sidor sedan i måndags och nu har jag bara fått de första 33 sidorna av 183 sidor jag måste plugga igenom inför det stora teoriprovet på typ 200 frågor som jag måste klara.
Därefter skickas jag iväg till Maxskolan (ja, Maxskola DET FINNS) i 6 veckor och sen får jag komma tillbaka till jobbet, göra ett stort test igen och när jag klarat det är det bara att gratulera mig!
Ska bli så j****vla skönt!
IDAG skrev han på, köparen till vår lägenhet. Vi ska skriva under imorgon bitti och nu är det i princip bara att vänta på ett godkännande från styrelsen - sen är vi OUT OF HERE! Ja, iallafall två gårdar härifran hahah.
Nu kan jag äntligen lägga energi på detta igen kanske. Att skriva av mig lite då och då. Kanske varje dag? Det skulle vara en enorm glädje att hitta den där underbara känslan igen - logga in på bloggen och skriva en massa saker som kommer fram i mitt huvud. Det känns som om jag tappade den känslan och orken någonstans emellan februari och mars månad. Men nu kanske den kommer tillbaka?
Underbara vidriga liv.
Hemska vackra minnen.
Livet. Att leva.
Känslan. Att uppleva.
Jag bara måste skriva ner texten till en ytterligare helt fantastisk låt av den makalöse Lars Winnerbäck. Den får mig att minnas hur livet går upp-och-ner som en karusell. Först är det helt fantastiskt många stunder, så roligt att du kiknar av skratt och tillfredställelse och för att i nästa inte veta om du kanske ska kräkas utav allt? Precis så tänker jag när jag hör den här låten. Stackars.
Stackars mannen med medaljer
som bara putsar sina minnen han sitter tyst bland gammalt skrot Kan inte se för allt sot att ingen sitter mittemot... Stackars hon som flyter med som aldrig lärde sig ta sats Hon som ägna all sin tid åt nåt hon inte ville bli för det var bara där det fanns en plats Stackars den som inte bryr sig Stackars dom som aldrig tyr sig till andra än sig själva och stackars fåglarna i bur Och stackars dom som stänger in sig hundra dagar utan heder Ja stackars dom som lever så stackars dom som tittar på hur märkligt kan man må Ja stackars han som aldrig kämpar Han som säger stackars mobb Han som hamna först i kön och blev så nöjd med sin lön att han glömde sitt jobb Stackars den som inte bryr sig stackars hon som aldrig fryser och alltid får vad hon vill ha Ja stackars hon som har det bra Stackars hon som ville opp men inte började från början I Skara står en man som låter henne trampa på och skrapa ansiktet i gruset Ja stackars han som aldrig gråter fast han släpar på ett höghus Vad är det ingen ska få se som ingen inte redan sett och vart ska det där huset? Stackars hämmade lakej och stackars dig och stackars mig Det är en konstig värld vi lever i ja ingenting är vad man tror
Kommentarer
Trackback
