Snölyktor - Mental slitage

2011-01-09 @ 23:02:19
2011-01-09 @ 23:02:19

Jo nu har barnen lyckats. På mindre än 3 timmar fick dom mig att vilja springa ut genom dörren och gå en lååååång promenad, och jag har inte en aning vart. Men nånstans ville jag bara gå!

Hursomhelst. Ena stunden är de sams. I två minuter...
sen kommer nån på att det är mycket roligare att reta/puttas/bråka/skrika på den andra. När vi säger något är dom snälla som lamm (i fyra minuter) eller så skyller man på varandra. Har inte gjort annat på hela eftermiddagen och kvällen, än härjat och försökt styra upp stället här hemma.
Men man ska väl inte klaga, eller? Det finns dom som har 7 ungar till! KOLLEKTIVT SJÄLVMORD!

MEN! Nu vill jag gnälla, så då gör jag det ändå. Det är därför bloggar finns!
Alla ni andra föräldrar som fortfarande lever och känner sig relativt normala - HIGH FIVE! WE MADE IT!

Okej, tillbaka till dagens sysselsättning. INNAN tredje världskriget, så var vi ute och byggde snölyktor. Det skulle bara ha blivit en enda stor men det gick bara sönder hela tiden så det fick bli tre små. När det började mörkna så tände vi varsitt ljus och la i lyktorna.

Jag letade efter ett "gym" som ska finnas häromkring enligt ryktena, men utan resultat. Hittar bara vanliga trappuppgångar med vanligt folk, tror jag, som bor i lägenheterna bakom varje dörr.
Hittade en mystisk dörr dock, men min nyckel passade inte in där iallafall. Så det blev att leka i snön istället...

Nu är jag lagom trött, lagom mätt (ägg- och baconmacka) och lagom peppad på att slänga av ungarna på dagis och skola imorgon!

Hejhej!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
free counters
RSS 2.0