Att uppskatta sitt arbete
2011-01-04 @ 10:26:13 2011-01-04 @ 10:26:13
Flera gånger har jag läst på diverse communities, tex. Facebook, hur lite människor uppskattar att de faktiskt har ett jobb! De kläcker ur sig en massa skit om sina arbeten och alla runt omkring deras arbete. Antingen kollegor, företaget i allmänhet eller besökare som gäster eller kunder.
Självklart bortser jag från lite gnäll och dåliga dagar - men de som är rent utav hatiska VARJE DAG gentemot det dom faktiskt gör, det är helt galet om du frågar mig.
Som toppen på isberget, läste jag i Corren om hur flera personer blivit sparkade från Volvo pga illojalitet. De hade nämnt något "mindre bra" om deras arbetsplats, på Facebook, och fått sparken omedelbart!
Här reagerar jag starkt. Dessa som fick gå från Volvo, hade inte ens sagt HÄLFTEN så grymma saker om sitt jobb som andra jag vet! Det de hade uttalat sig om var i all enkelhet. Lite irritation och råkade ha en dålig dag. Egentligen kanske det inte alls var riktat till sitt arbete.
Iallafall, uppskatta för fan det jobbet som du har! Vilket jobb du än har så gör DU nytta och utan dig skulle inte detta område (som du jobbar inom) fungera! Var stolt över DIN insats och räkna med motgångar ibland och dåliga dagar. MEN! Detta behöver inte gå ut över HELA din sysselsättning i arbetet eller andra människor runtomkring.
En annan sak jag vill nämna är också: DET ÄR OKEJ ATT FAKTISKT KOMMA TILL SIN ARBETSPLATS OCH VARA GLAD! Man får ha ett leende på läpparna och tycka att "det här ser jag fram emot och det är roligt".
Alla ni andra pessimister som bara gnäller över att det antingen är för lite jobb eller för mycket jobb eller bla bla bla... vad det nu än är som aldrig passar. Men när fan är det bra då? När är ni lyckliga egentligen på jobbet? När är arbetsmängden perfekt och alla andra människor? Ska dom dansa runt dig och tjäna sig som en kung samtidigt som du ska ha löneförhöjning och betala mindre skatt?
Nej, tack du! Vakna upp! Samhället har aldrig fungerat så och kommer aldrig att göra heller. Ju tidigare du inser detta, desto snabbare kommer du till insikt om att DU är den enda som kan göra skillnad för din egen skull och syn på saken. Du har ett jobb, bra. Du har en plats som är viktig att du kommer till och utför dina uppgifter, ännu bättre. Du är din egen chef i dina tankar! Där kan minsann ingen komma och bestämma, och om du bestämmer dig för uppskattning och förändrat tankesätt, så har du redan vunnit långt!
Ja, nu är jag tydligt upprörd. Det bottnar i att jag själv är arbetssökande 24 timmar och skulle göra nästan vadsomhelst för ett deltidsjobb! Heltid är mitt guldkort. Har man gått igenom så mycket otur och skit som jag fått gå igenom det senaste året, så MÅSTE man ändra sin inställning för att klara av att gå vidare. Lös det gamla, se framåt. Och så får man höra eller se andras inställning till sina jobb...
Fy fan vad jag skäms ibland alltså! Skärp er!
Självklart bortser jag från lite gnäll och dåliga dagar - men de som är rent utav hatiska VARJE DAG gentemot det dom faktiskt gör, det är helt galet om du frågar mig.
Som toppen på isberget, läste jag i Corren om hur flera personer blivit sparkade från Volvo pga illojalitet. De hade nämnt något "mindre bra" om deras arbetsplats, på Facebook, och fått sparken omedelbart!
Här reagerar jag starkt. Dessa som fick gå från Volvo, hade inte ens sagt HÄLFTEN så grymma saker om sitt jobb som andra jag vet! Det de hade uttalat sig om var i all enkelhet. Lite irritation och råkade ha en dålig dag. Egentligen kanske det inte alls var riktat till sitt arbete.
Iallafall, uppskatta för fan det jobbet som du har! Vilket jobb du än har så gör DU nytta och utan dig skulle inte detta område (som du jobbar inom) fungera! Var stolt över DIN insats och räkna med motgångar ibland och dåliga dagar. MEN! Detta behöver inte gå ut över HELA din sysselsättning i arbetet eller andra människor runtomkring.
En annan sak jag vill nämna är också: DET ÄR OKEJ ATT FAKTISKT KOMMA TILL SIN ARBETSPLATS OCH VARA GLAD! Man får ha ett leende på läpparna och tycka att "det här ser jag fram emot och det är roligt".
Alla ni andra pessimister som bara gnäller över att det antingen är för lite jobb eller för mycket jobb eller bla bla bla... vad det nu än är som aldrig passar. Men när fan är det bra då? När är ni lyckliga egentligen på jobbet? När är arbetsmängden perfekt och alla andra människor? Ska dom dansa runt dig och tjäna sig som en kung samtidigt som du ska ha löneförhöjning och betala mindre skatt?
Nej, tack du! Vakna upp! Samhället har aldrig fungerat så och kommer aldrig att göra heller. Ju tidigare du inser detta, desto snabbare kommer du till insikt om att DU är den enda som kan göra skillnad för din egen skull och syn på saken. Du har ett jobb, bra. Du har en plats som är viktig att du kommer till och utför dina uppgifter, ännu bättre. Du är din egen chef i dina tankar! Där kan minsann ingen komma och bestämma, och om du bestämmer dig för uppskattning och förändrat tankesätt, så har du redan vunnit långt!
Ja, nu är jag tydligt upprörd. Det bottnar i att jag själv är arbetssökande 24 timmar och skulle göra nästan vadsomhelst för ett deltidsjobb! Heltid är mitt guldkort. Har man gått igenom så mycket otur och skit som jag fått gå igenom det senaste året, så MÅSTE man ändra sin inställning för att klara av att gå vidare. Lös det gamla, se framåt. Och så får man höra eller se andras inställning till sina jobb...
Fy fan vad jag skäms ibland alltså! Skärp er!
Kommentarer
Trackback
