http://milley.blogg.se

Just nu vet jag egentligen inte vad jag ska skriva. Ibland får jag bara en stirrande blick in i skärmen eller på kaffekoppen bredvid och har faktiskt inte ens kommit på en rubrik. I skrivandets stund så skriver jag med en tom titel... kommer nog på nåt senare...

Igår kväll var det jobbigt. Förklarade återigen för F om det jag försökt förklara minst 3 gånger innan. Allt blir bra en stund, men sen kommer man tillbaka till upprepande situationer. Jag blir galen! Jag förklarar och förklarar och vi kommer överrens om att köra på en viss linje, men det försvinner direkt för att han kommer på/får för sig att det var visst nåt han skulle göra HELA HELGEN! Han påstår att det skulle ta många timmar på lördagen, men i verkliga livet så är han borta 7-22:30 PLUS att han kommer på att dom behöver söndagen också... Sen jobbar jag imorgon och allt är som vanligt igen, men inte fan har jag fått träffa min man nåt? Får väl se när man råkar vara lediga TILLSAMMANS för omväxlings skull och faktiskt kanske ta sig tid till att bara vara!

Man måste prioritera när man sitter i en skitbåt! Jobb är jobb och barnens scheman likaså, men SEN ALLT däremellan är INTE livsviktigt!

"Jo, men vi umgicks ju igår (fredagen)"

Ja, absolut... i ca 5 timmar framför tv:n med varsin öl... Jättebra exempel på att efter 5 timmar i soffan så blir ALLT bra igen och man kan köra på i livet som vanligt efter ett par timmar där... verkligen...

Så återigen fick jag damp och förklarade att ett förhållande i en riktigt jobbig situation kräver så mycket mer tid än några timmar en kväll... endel behöver flera veckor, och i dom mest jobbigaste situationerna kan det ta flera månader! Dock tror jag inte vi behöver det, utan det kan behövas ett antal veckor iallafall. Nu får det fan vara nog snart, för vi måste få lugn och ro med varandra!

Sen kan jag lika gärna spy skit över H som aldrig hör av sig och när hon väl gör det, i dom mest sällsynta fallen, så handlar allt om henne. Att hon ska flytta och behöver hjälp till exempel... att hon har problem och har det jobbigt ibland, men när man väl kollar på saken så är ALLT så förstorat och överdrivet att alla världsliga problem krymper i storlek jämfört med hennes. Och Gud nåde den som ifrågasätter hennes problem ännu närmre.. det slutar ju för fan med att hon inte har några problem alls!
Men när en annan öppnar sig för henne så lyssnar hon bara.. till svar får man endast; "jaa... vet inte vad jag ska säga... faktiskt..." och det är ju himla kul när man söker stöd... För svaret är precis detsamma oavsett händelse man berättar om. Skitkul. Sen slutar vi ringa eller bry oss och då sitter man som jag gör nu och kräks på alltihop!

Sen gick det jättebra med sluta-röka-projektet som höll i fyra dagar. Fyra dygn är dock oerhört bra med tanke på att jag INTE är gravid. Det är enda gången jag lyckats hålla upp länge - när jag varit gravid...

I och för sig sket det sig för jag behövde nikotinet från i torsdags, för det var ju begravning i fredags och jag hade ett humör som inte var utav denna värld! Dom sista 2 dagarna gick jag och var ilsken konstant både hemma och på jobbet. Mådde mycket bättre trots omständigheterna och jag kände mig resonlig. Så efter fredagen hade jag inga cig igen och kände inget behov av att köpa heller. Igår var jag utan och är det fortfarande... som sagt så är jag smått irriterad också, men jag försöker så länge det går... Inga stora förväntningar här inte.

Nej nu känner jag att jag inte kunnat vara mer personlig och privat än jag är just nu så det är bäst jag slutar skriva för stunden.

Just ja... en titel/rubrik var det ja...