http://milley.blogg.se

För exakt en vecka sen fick syrran veta att hon hade metastaser i lungan. Två stycken i den vänstra. Läkaren skulle höra av sig om skiktröntgen, som är en finare röntgen mot den första hon gjorde. Måndag kväll ringde dom henne om att hon skulle infinna sig på sjukhuset klockan 07:00 på tisdagsmorgonen.

När skiktröntgen var klar den morgonen så blev hon kallad för svar redan på onsdag. Dom har hittat totalt elva metastaser nu istället, och en operation såg inte tänkbar ut just nu. Detta innebar att hon skulle få cellgifter omgående och sen skulle vi hoppas på att det inte sprider sig mer...

Min syster sa: "jag vill bli gammal, skaffa familj och barn och jobba!"

Morsan bara skrek, Tommie tog lugnande och jag...
ärligt talat minns jag inte vad jag gjorde när jag fick höra. Vart jag var eller vad jag sa, det vet jag faktiskt inte.
Läkaren skulle ringa morsan på onsdagskvällen, för hon skulle överlägga med den enda experten i hela Sverige (inom det här området) för att få mer definitiva svar om HUR metastaserna satt. Spridda eller ihop? Ungefär som en vindruvsklase...

"Den chansen att dom sitter tillsammans, tätt, är väldigt liten. Jag vill bara vara ärlig mot er och säga som det är att en operation nog INTE kan bli möjlig om dom är spridda, som jag tror. Men ändå... det finns ju 1-3% chans att dom gör det, och då kan man operera. Men det tror jag inte..."

Vi satt hela familjen till 23 på onsdagsnatten och väntade samtal från läkaren, som aldrig ringde. Morgonen därpå hade jag ytterligare huvudvärk och smärta i hela kroppen, men Tommie fick ett samtal från läkaren.

"Jag är så hemskt ledsen att jag inte hörde av mig igår, men jag satt och väntade på svar från Lund ända tills klockan 23 på natten. Ändå hade jag inte fått svar vid den tiden, och då fattade jag egna beslut. Jag tog eget initiativ och talade med våra kirurger, här i Linköping, och vi tittade på bilderna och överlade..."

Det visade sig att vi hade fått dom procenten! METASTASERNA SITTER IHOP - SOM VINDRUVSKLASAR! Det kommer att bli operation! Ett litet, litet hopp dök upp och vi håller oss fast vid det nu! Vi kan inget annat.

Så... på tisdag kommer hennes första cellgiftsbehandling för att försöka "bromsa" spridningen och förökningen av metastaserna. Sen kommer hon få ytterligare en till behandling, och efter det kommer hon få gå igenom en ÄNNU finare röntgen så att man kan se hur det har utvecklat sig efter behandlingarna, och inför operationen.
Dom kommer börja med hennes högra lunga, där det "endast" sitter fyra metastaser tillsammans. För när hon återhämtat sig efter den operationen så ska dom förhoppningsvis operera den andra, där det sitter flera. Det är 5-6 stycken som sitter ihop, och så en enstaka vid utkanten av lungan. En lite svårare operation, men som dom har sagt... en människa KAN överleva med EN lunga i värsta fall... därför tar dom den "enklare" sidan först.

Har ringt Tommie och pratat med honom lite. För idag mådde jag skit när jag vaknade. Igår var det lite bättre efter det hoppfulla beskedet, men efter att ha sovit som en gris på eftermiddagen, och inatt, så är det som att kroppen har laddat om lite grann, och nu orkar man gråta mer... Gjorde fan inget annat imorse.
Panikstädade lägenheten så fort jag klev upp ur sängen. Bara lite snabbt, för att sen brygga kaffe och få satte jag mig ner... och bara började tjuta som ett barn. Var tvungen att prata med någon...

<3