Värdelöst eller bara lite lösa i värdet
2009-11-22 @ 09:36:50 2009-11-22 @ 09:36:50
Jo vi var ju på konserten i fredags på Cloetta. Det sög! Det började 19:30 och vi satt och diggade ganska hyfsat till 50-tals rocken och det var ganska bra artister som spelade. Några jag kan minnas såhär direkt var ju Nisse Hellberg (Vilmer X), Eva Eastwood och The Refreshments. Sen var jag grymt imponerad av någon Texasmorsa som hade sin dotter med sig och sjöng en egen låt! Dom var båda riktigt bra, och mamman var skitkul på pianot och spelade med foten och allt vad det var! Sjöng fint också. Klockan var nu omkring 22:00 och då hade alltså Mr. Lewis inte visat sig än.
Kan upplysa er om att han kom ALLRA SIST vilket var omkring klockan 23:15 - och då var min skalle större än en dopad pumpa och jag kände mig både blind och döv av musiken och tröttheten. Fegge älskade hela skiten och jag bet ihop självklart för hans skull. Jag ville absolut inte vara den som är den...
Morsan höll väl också på att dö... Tommie började väl tänka tanken vid 22-tiden redan..
Iallafall, jag hann se Jerry Lee Lewis (gubbstrutten på 74 bast) och han både sjöng och spelade piano asgrymt såklart. Men det kändes som att han bara ville få allt överstökat. Han drog inte på munnen en enda gång. Som om han var trött på livet eller nåt. Låtarna han spelade drog han bara en efter en, utan att prata/skoja emellanåt, som alla dom andra artisterna kunde göra. Inget engagemang alls! Många hörde man klagade på att det var lång väntetid på själva huvudartisten, och sen när han kom så var det ju ingen humor eller, som sagt, engagemang från hans sida. Det syntes och märktes lång väg. Jag gick ut därifrån när han började spela på sin fjärde låt. Jag tog MASSA luft utanför, glodde på människorna och sen gick jag in till baren och tog mig en Cranberry-drink. Precis när jag fått in mitt dricka så hör jag hur han avslutar konserten inne i hallen och folk ramlar ut av tristessen...
Fegge skrattade och sa att Jerry hade gjort ett litet kul avslut genom att sparka på pallen innan han gått ut. Va? säger jag då.. och!?!?
Åkte hem med stans största idiot till taxichaffis (vill inte gå in på detaljerna såhär offentligt) men jag vart förbannad och höll INTE inne med vad jag tyckte!
Nu tror jag att jag har spytt skit tillräckligt på bloggen och stackars er som kommit såhär långt i texten. Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sen hänga upp tvätten!
peace, so much love and understanding
Kan upplysa er om att han kom ALLRA SIST vilket var omkring klockan 23:15 - och då var min skalle större än en dopad pumpa och jag kände mig både blind och döv av musiken och tröttheten. Fegge älskade hela skiten och jag bet ihop självklart för hans skull. Jag ville absolut inte vara den som är den...
Morsan höll väl också på att dö... Tommie började väl tänka tanken vid 22-tiden redan..
Iallafall, jag hann se Jerry Lee Lewis (gubbstrutten på 74 bast) och han både sjöng och spelade piano asgrymt såklart. Men det kändes som att han bara ville få allt överstökat. Han drog inte på munnen en enda gång. Som om han var trött på livet eller nåt. Låtarna han spelade drog han bara en efter en, utan att prata/skoja emellanåt, som alla dom andra artisterna kunde göra. Inget engagemang alls! Många hörde man klagade på att det var lång väntetid på själva huvudartisten, och sen när han kom så var det ju ingen humor eller, som sagt, engagemang från hans sida. Det syntes och märktes lång väg. Jag gick ut därifrån när han började spela på sin fjärde låt. Jag tog MASSA luft utanför, glodde på människorna och sen gick jag in till baren och tog mig en Cranberry-drink. Precis när jag fått in mitt dricka så hör jag hur han avslutar konserten inne i hallen och folk ramlar ut av tristessen...
Fegge skrattade och sa att Jerry hade gjort ett litet kul avslut genom att sparka på pallen innan han gått ut. Va? säger jag då.. och!?!?
Åkte hem med stans största idiot till taxichaffis (vill inte gå in på detaljerna såhär offentligt) men jag vart förbannad och höll INTE inne med vad jag tyckte!
Nu tror jag att jag har spytt skit tillräckligt på bloggen och stackars er som kommit såhär långt i texten. Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sen hänga upp tvätten!
peace, so much love and understanding
Kommentarer
Trackback
