~ Av omtanke ~

2009-04-16 @ 11:20:56
2009-04-16 @ 11:20:56
Du luktar kaffe, numera även cigaretter ibland
Ditt hem är fritt från dofterna

men även jag kan sakna dom

Jag borde vara liten och du ska alltid finnas
Vi har aldrig talat samma språk

men man kan alltid hålla om varandra

Gå armkrok i bra skor, det tyckte du om
Skratta och vara rädd om människor
nu släpper du ingen ens innanför din dörr

Elak och ensam, kunde det vara du?
Envis och självgod - det är så du blivit
men vad tänker du egentligen på slutet?

Jag hoppas att vi snart ska ses på ett eller annat sätt. Jag tänker på dig ofta, och då ser jag dig som en glad och positiv människa. Du har en särskild signatur hos mig, och jag blir arg när jag tänker på det. För jag ser också hur mycket fint du har förlorat genom åren - och det, tror jag, har aldrig varit med avsikt från din sida.
För mig är du fortfarande min mormor och vän. Vad du än gör från och med nu, i ditt stora beslut, kommer jag alltid att älska dig så som du var innan. Jag vet att du inte väljer dina ord medvetet idag. Därför.

Kommentarer
Postat av: Anki

Hej Kamila !

Nu har du ju inte träffat svärmor på några dagar så nu skriver jag istället (Hi Hi)

Jag läser allt du skriver det är så kul att få följa er!

Efter att ha läst dina rader förstår jag att det ska bli skönt att dra "Lillfot" i vagnen istället för att kånka runt med en stor mage!

Hoppas att det gick bra för er idag och att ni kommer att ha nytta av det när det blir dags.

Många varma tankar och kramar till er, Anki! (Rickard hälsar )

2009-04-16 @ 20:29:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
free counters
RSS 2.0